Skip to content
Under en strålande solig lördag vid lunchtid inleddes kamphelgen med att kamrater samlades i den nationalsocialistiska zonen Sörbärge för att hålla en broaktion med budskapet ”Det här är vårt land!”. Responsen var god med mycket trafik på motorvägen, bilisterna hälsade motståndsmännen med både glada tutningar, tummar upp och en och annan utsträckt handflata. En bilist som körde över bron bakom kamraterna stack ut huvudet ur bilen och ropade ”Hell seger!” i långsamt rullande takt.
Efter 1 timme av att ha gjort det klart för ett rikligt antal bilister om vilka detta landet tillhör, beslutade man sig för att bege sig till en kamrat för en gemensam middag där grillat kött med passande tillbehör stod på menyn i det varma julivädret. Mätta och belåtna så var kamraterna igång igen! Man hittade ett lämpligt villaområde att dela ut flygblad i brevlådor i, och efter 2 timmar var runt 800 stycken flygblad utdelade med budskapet ”White Lives Matter!” som tema
Äntligen var det dags! Jag hade väntat på denna tillställning sedan kamphelgen i Stockholm då jag såg Martin Saxlind, Årets nordman 2020 göra processen kort och snabb med en nästeskamrat. Jag såg hur kamraten, som för övrigt är en bra boxare, blev riktigt vimmelkantig och till slut så fick kampen avbrytas och Saxlind stod som segrare.
Givetvis var årets upplaga av Organisationsdagarna mer än att bara slå kamrater, men för mig personligen var detta en viktig del och jag kan såklart bara återge min egen bild och upplevelse kring det hela och det tänkte jag försöka göra i denna text.
Det kan ta lång tid att färdas med bil i vårt avlånga rike och resan som skulle gå mot Småland var sannerligen lång, men jag såg ändå fram emot att tillbringa flera timmar i bilen. Jag skulle även få ansvara för att större delen av medlemmarna från Näste 1 möttes upp på en samlingsplats och delades in i bilarna.
Som vanligt när man ser fram emot något och är eggad så blir det lite svårt att sova. Nä
